En helt vanlig dag i Ankans liv
Måste bara berätta om min dag.
Fick ju loss bilen från snödrivan på Valhallavägen med hjälp av Crille guldklimp tidigt i morse. Körde den till Gallerian garaget där den fick stå över dagen för att bli varm och go. Jobbade lite längre idag. Hämtade bilen. Körde Regeringsgatan ner till Birger Jarlsgatan. Då börjar bilen ryka. Stannar på Statoil vid Jarlaplan. Kollar kylarvattnet. Nemas problemas. Fortsätter Birger Jarlsgatan. Nu ryker det mer. Stannar på Statoil vid Roslagstull. Öppnar motorhuven igen. Yes, det ryker. Kollar runt expansionskärlet till kylaren där sitter en slang lös. Jättelös. SUCK. Går in på Statoil. Får numret till en bärgare. Ringer. Får priset för bärgning till Kockes Bil & Mutter i Täby. Inom 10 minuter är han på plats. En liten senig man i 60 års åldern som bryter lätt på amerikanska. Han frågar vad det är som är fel på bilen och jag visar den lösa slangen. Han hämtar en ficklampa och säger direkt, det här fixar jag på vår verkstad om du vill. A peace of cake. Det kostar inte så mycket, jag vet precis vad felet är och vad som behövs, tror vi har delen inne t o m. Du kan hämta den i morgon bitti. Jag kan gå upp och fixa detta vid sextiden. När börjar du? Jag nappar direkt och han erbjuder sig dessutom att köra mig hem. På vägen hem till Stockan berättar han sin story.
Han kom hit tillsammans med sina föräldrar efter Ungern upproret 56. Växte upp i Sverige men lämnade Sverige i övre tonåren för att söka lyckan i USA. Hamnade i LA, där han drev en bilverkstad för BMW och Merceders. Det gick kanonbra för honom och han gifte sig och fick två pojkar som idag är i 30 årsåldern. För ett par år sen gick allt åt skogen. Han skilde sig, ekonomin rasade och hela hans business gick åt pipsvägen. Fick lämna USA hals över huvud, och tillbaka till Sverige. När jag beklagade det som hänt, tittade han på mig med ett stort leende och säger. Du det kunde varit värre. Jag har det jättebra här, har min egen bärgningsbil och ska snart köpa in mig med en liten del i verkstan där jag jobbar. Jag har råd att åka och hälsa på mina söner en gång om året, jag måste iofs åka till Mexico för att kunna träffa dem. Men det finns de som har det mycket värre.
All min ilska över bileländet var som bortblåst innan vi landade i Stocksund kan jag berätta. Har jag något att klaga på? är sensmoralen i denna berättelse. Inte mycket va? Man lär sig något varje dag, och när man blir lite vilsen och hemmablind, så visar en livet lite mer handgripligt vad det hela handlar om. Tror ni inte det? <:)
Funderar ånyo
Dagens fundering är denna. Varför reagerar människor på så oändligt olika sätt?
En del av oss reagerar och sen agerar vi, andra tänker och tänker. Och tänker lite till. Har varit inne på
självbevarelsedriften tidigare. Är det den som är den avgörande faktorn? Njaa, tror
eller är faktiskt helt övertygad om att även vi som reagerar och agerar tänker. Innan vi reagerar eller agerar menar jag. Ibland tänker vi längre, ibland tänker vi inte lika länge, men vi tänker. Massor.
Innan vi reagerar och agerar. Det vill jag mena i alla fall. Men till slut agerar vi. På känsla och tanke. Tanke och känsla. :>)
