jagfunderaralltsafinnsjag

"I flera tidigare blogginlägg har jag skrivit att jag tycker att cyberdejtandet är svårt. Varför? har några frågat. Ska jag verkligen ge mig in på att försöka förklara det genom ett blogginlägg? Nåväl, jag gör väl ett försök i alla fall. Vet ni hur många förfrågningar om nycklar, flirtar, och faktiskt också mail som kan dimpa ned i en brevlåda en helt vanlig kväll? Då pratar jag inte om de seriösa mailen. Dom man vill läsa. Dom som man blir glad över. Nej, vi pratar flirtar från 22 åriga killar, rakadekillar, rakadesnubbar, gifta snubbar och gifta gubbar, de som är lite sambo eller lite särbo. Men glömt bort. Att de var det. Gifta alltså. Eller sambo. Mailen dimper ner, oavbrutet och hela tiden. Ibland blir man så jäkla irriterad att det enda vettiga verkar vara att logga ut.

Lägg sen till att jag varit på skrivarkurs i år och sedan dess inte ens klarat av att läsa ut den tredje Millennium boken. Fast jag sträckläste ettan och tvåan och tyckte de var jättebra. Jag har kommit på att jag inte funderar längre. Jag analyserar. Allt. Till och med era mail. Vad menade han här. Hur tänkte han då? Menade han så? Eller si? Ville han att jag skulle svara? Eller inte? Hur gör jag nu? Ska jag skicka ett svarsmail? Eller inte?

Så har det varit från start. Tycker jag. Några långa skojiga diskussioner har uppstått. Där MASSOR av mail har utbytts. Vi pratar över tolvhundra. På en månad. Hur fasen hann vi? Göra något annat? Men kul var det. Uppiggande. Och annat upp.

Usch. När jag skriver detta är det fredagskväll. Har druckit vin med kollegorna men orkade inte riktigt hänga med på partysvängen som följde efter. After Worken. Med de nya kollegorna. De som börjat. Hos oss.  

Sån här är jag. Byter ämne. Hela tiden. Även när jag pratar. Om något viktigt. Kan jag byta. Ämne. Men jag kommer alltid tillbaka. Till det ämnet som var.

Usch, skrev jag nyss. Det var egentligen inte för att det var fredagskväll. Utanför att jag inte har ätit någon middag. Eftersom jag inte följde med ut efter. After Worken. Så. Det blev en Falurågrut. Med leverpastej. Till middag. Och leverpastej. Och rött vin. Är ingen hit. Det var det jag sa usch till. Så nu vet ni det.

Var var vi? Jo, jag analyserar för mycket. Funderar för mycket. Läser in. Undertexter. För att jag fått för mig att jag är bra på dem. Undertexterna alltså. Fast, jag börjar tro att jag är skitdålig. På undertexter. Det som man ska kunna läsa. Mellan raderna. Ni vet.

Finns det nån konklusion i detta blogginlägg då? kan frågvis undra. Nja, det vet man liksom inte alltid förrän man är klar. Med blogginlägget. Tycker jag. Men jämförelsen. Med IRL. Som jag har jämfört cyberdejtandet med hela tiden.

Jag tror inte det är bättre. Men kanske lättare. När man kan läsa. Undertexten. I den andres ögon. Eller höra tonläget. I rösten. Intresserad? Eller Inte? Det är det som är svårt. Här. Tycker jag. Är kanske bäst att tillägga.

Antagligen kommer jag att blogga på det andra stället. Om vad det besvärligt det är att dejta. IRL. Vilket dagens låt beskriver ganska bra. Tycker jag. Och ÄNNU bättre. I Peter Jöbacks version. Och lyssnar man på den. Behöver man inte ens byta ut. Her. Mot him. När man sjunger med. Det är också bra. Tycker jag."

Och för er med Spotify … Peters version…

http://open.spotify.com/track/0rquLA1n7lRjKD6nw0wlrf

copy pastat från den gamla bloggen.